Madde då och nu

Här kommer lite peppbilder, jag kan inte förstå att det är jag på bilderna. Vilken jävla resa jag har varit med om, shit alltså! Nu är jag mer peppad än någonsin! Jag önskar bara att det fanns mer bilder på mig då jag var som störst..

2006-2008

Jag 20050613
Jag 20050613
Jag 20060614
Jag 20060614
Jag 20060730
Jag 20060730
Jag 20081208
Jag 20081208

Detta var då jag det där jobbigaste åren i mitt liv, då jag bara blev större och större men inte märkte det själv. Sedan kommer en bild på mig 2008 då jag hade insett något och börjat ta itu med mitt liv.

2010-2013

Jag och Kasper 20101224
Jag och Kasper 20101224
Jag och Kasper 20101224
Jag och Kasper 20101224

Jag svär, det är samma tjej på korten, även fast det är svårt att tro. Där 2010 hade jag ändå gått ner några kilon efter graviditeten med Kasper och jag tror att när jag såg dessa kort första gången höll jag på att svimma. Återigen tog jag tag i mitt liv..

Jag 20131228
Jag 20131228

 

 

 

 

 

 

Här är då jag 2013, samma år som Liam föddes. Jag lyckades rätt bra de året, många kilon rasade av mig men jag vare långt ifrån nöjd och bestämde mig för att 2014 skulle bli ännu bättre.

2014

Jag Och Liam 20141224
Jag Och Liam 20141224
Jag 20141224
Jag 20141224

Detta är då jag idag, aldrig har jag varit mindre och jag trivs otroligt bra med mig själv. Dessa bilder äcklar mig och jag vet att det är den peppen jag behöver och nu vet jag att jag kommer att klara av målet för 2015. Jag vill ge mig själv en klapp på axeln, en lycka till kram och några fina ord, nämligen: Du kommer att fixa detta Madde, se bara vilken resa du har varit med om, du ska vara stolt över dig själv!

Hoppas att jag kan peppa er alla där ute, jag vet att ibland känns allt hopplöst men se, jag har fixat det hittills med två graviditeter emellan!

 

Att lära sig leva

Nu är jag tillbaka efter ett uppehåll igen.
Jag har inte mått helt hundra och gör det fortfarande inte. Jag har ingen lust, ork eller tid till att göra något.
Allt kretsar kring jobb, handla, barn, mat, städa och sova. Det är inte lätt alla dagar men jag försöker anpassa mig, ibland blir det för mycket även för mig.
Hur som helst så har det hänt väldigt mycket!
Vi har ÄNTLIGEN lyckats sälja huset i Kriberg. Den där tunga tunga stenen har släppt, nu slipper vi hålla koll på de där huset och stå och kasta bort massa pengar i onödan. WOW vilken lättnad!!
Livet går vidare !

Jag har lagt om min kost igen då jag började må OTROLIGT dåligt av att äta pasta och en jävla massa rent socker. Snacka om att man kan bli sjuk! Nu går jag över till mitt normala liv igen, inte riktigt strikt LCHF men nära. Jag äter det jag mår bra av och skippar det som gör mig sjuk. Jag söker inspiration från LCHF då de mesta därifrån inte får mig att bli uppblåst och illamående.

Jag har i hela mitt liv klassats som “tjockis” och kommer nog att fortsätta vara de. Jag kämpar och kämpar med mig själv. Min dröm vore att återigen vara en 38-40. Det är några kilon kvar men det verkar vara helt omöjligt att tappa dessa kilon. Det kanske är så att min kropp mår bäst såhär? NÄ, det tror inte jag heller, men skulle det vara så, ja då funderar jag va fasiken som är fel på kroppen :p

Nä, nu ska jag gå igenom bufféförslag till vårat bröllop…. Just nu känns det som att de kommer att skita sig, det finns inte många kronor på kontot….

/-t0kliten