Äntligen är min älskade hemma! Igår kom han hem och hela jag blev som gelé. Det kändes som första gången vi träffades, de va liksom sådär pirrigt och jag kände mig nästan lite blyg. Han kan verkligen få mig på fall om och om igen. Jag älskar honom så otroligt mycket att det inte går att beskriva. Hela jag blir alldeles tokig och kroppen vill liksom inte hänga med dig. Jag blir knäsvag och tappar bort orden, jag kan stirra i evigheter och bara andas in ren jävla lycka!
Ibland när vi har våra vilda och högljudda diskussioner, just där och då undrar jag varför vi har det.. För de mesta då går de över fort men vissa gånger när, för de mesta, JAG blir vansinnig så kan jag ta fram de allra sämsta hos mig själv och Samuel. Då kan vi bli riktigt ovänner och ta väldigt konstiga beslut i stundens hetta. Det är tur att stundens hetta inte är så länge :p
Jag är helt övertygad om att man behöver rensa luften ibland. Det blir som en befrielse, i alla fall för mig! Ibland handlar det inte ens om oss som jag måste skrika ur mig och vi kan hamna i en konstig konflikt utan att det ens är befogat.
Dock är jag väldigt duktig att söka konflikter när jag VILL, just de, ibland vill jag verkligen ha en konflikt. Fråga mig inte varför men det är så.

Igår när vi hade pussats, kramats och visat Samuel runt i vårat hem så åt vi middag tillsammans innan Kasper åkte iväg till sin pappa. Vi andra klädde på oss och åkte ner på mitt jobb för att hämta hem bilen. Jag, Samuel, Jimmy och Morgan hjälptes åt att få upp bilen på släpvagnen och sedan körde Raimo hem ekipaget åt oss. De åkte vidare, jag och Samuel gick in med Liam och gjorde honom klar för sängen. Sedan gick Samuel ut och började flytta om i garaget för att få in bilen.
Vi har ett helt kök i garaget som Samuel fick bära omkring för att bilen skulle rymmas. Tids nog var han färdig med lite hjälp från mig. Han backade till släpet  och sedan var det dags för mig att komma ut och antingen knuffa ner bilen från släpet och in i garaget eller sitta i bilen. Samuel fick äran att sitta i bilen när den sakta men säkert rullade av släpvagnen. Nu står min fina bil i garaget och väntar på felsökning. Jag har redan beslutat mig att det är det värsta tänkbara och dyraste felet, nu kan jag liksom inte bli mer besviken. Jag är helt inne på att skaffa mig en ny bil, eller ja, relativt ny bil. Då jag får domen på bmwn så kommer jag att ta ett beslut.

Igår gjorde jag i ordning gofika till mig och Samuel efter att han hade jobbat klart i garaget. Jag gjorde en bricka full med ostchips, hyvlad ost, hyvlad falukorv och gurkskivor som vi kunde dela på. Jag hade även gjort en kärleksmacka till Samuel med massa gott på. Den bricka tog vi in i sovrummet och åt i sängen, så lyxade vi till de efter nästan 1 vecka ifrån varandra!
Jag kan ju bara säga att nu är det snart slut med kvällsätandet och allt frosseri. Jag måste ta mig neråt nu, jag känner det i hela kroppen, det är dags!

Jag vill åter igen tacka alla som har hjälpt mig på något sett i veckan.
Ni har varit guld värda allihopa!