Småkottar och kupévärmare

Igår fick jag och Samuel ha Tova efter dagis och enda till kvällen. De va så himla mysigt att få rå om lilltjejen en stund tills hennes föräldrar kom och drack en kopp kaffe innan de skulle hem. Det är så fantastiskt att ha såna vänner och Malin och Adam, vad skulle jag göra utan dem?
Jag och Samuel fick några timmar tillsammans innan det var dags för sängen och i morse hade jag fått ett sms om att jag hade en överraskning i Navaran. Jag kunde faktiskt låta bli att springa ut till bilen, det fick vänta tills jag och Liam skulle iväg. När jag öppnade dörren så hörde jag ett fantastiskt ljud, KUPÉVÄRMAREN! Lycka var total, bilen var inte iskall och rutorna behövde inte skrapas. Lämnandet på dagis gick som vanligt jättebra och jag var rätt tidigt på jobbet. Tur var väl det, när jag öppnade dörren var det HUUUUUR mycket som helst att sortera.
Vi fick besök på fikat i morse och J hade då köpt vaniljmunkar, BAAAAAAAAH, jag dog lite. Jag ville ha, men ändå inte, men ändå, men nä, eller jo, nä, nej, NEJ!! Jag bjöd bort en till T som kom hit strax efter och sedan bjöd jag bort nästa till en busschaufför. Äntligen är de borta, nu kan de inte håna mig längre, HAHA!
Fattar ni, gottegrisen fixade det! Jag är mer än stolt över mig själv och känner att det här med bröllopsklänning kanske kommer att funka :)

Förresten så kommer vi att ändra öppettider här på busstationen.
Den 3/11 börjar vi med de nya tiderna.
Vi  kommer att ha öppet samma tider Måndag – Fredag 07:00 – 16:30
Lunchstängt 11:30 – 12:30

öppetttider

Ett avslut

Jaaaa, nu har vi kommit till ett nytt avslut. Igår skrevs papperna på huset i Kriberg, nycklar lämnades över och betalningen gjordes. Det var med lite blandade känslor jag var inne i huset för sista gången. Jag gick en sväng i vardagsrummet och såg tillbaka på bla första gången jag hälsade på Samuel och alla andra gånger efter. Så mycket kärlek som fanns kvar i huset och i minnet. Jag gick omkring lite och sög åt mig all kärlek och alla minnen som jag kunde, sånt som jag verkligen vill behålla livet ut. När M kom så stod jag och Samuel ute på bron och tog ett sista kort på framsidan av huset.

IMG_7226.JPG

Jag tände en sista cigg utanför huset och gick runt som jag hade gjort tidigare. Till slut kände jag att det var dags för mig att gå, bara lämna allt och sätta mig i bilen och vänta på Samuel.
Vi åkte till svärmor och där skrevs papperna, betalningen blev gjord och vi intog en kopp kaffe. När M åkte iväg kändes det verkligen att nu vare över. Nu blir det inga resor till Kriberg för att kolla till huset, inga samtal till svärmor om att kolla värmen osv. Allt sånt är över, helt över.

Jag sa till Samuel igår att nu måste vi planera in en resa till Kriberg då och då för att hälsa på, nu när vi inte har något ärende dit längre.

 IMG_7233.JPG