Jag har ju gjort tre kejsarsnitt hittills, enligt hon som opererade mig så får vi fortsätta att skaffa fler barn om vi vill. Många tror att man bara kan göra ett eller max tre kejsarsnitt vilket inte alls stämmer. Allt handlar om hur det är med ärrbildning, sammanväxningar osv.
Många har frågat mig om just kejsarsnitt och jag svarar mer än gärna, det finns som inget “pinsamt” eller sånt som jag inte vill prata om runt kejsarsnitt.

Första snittet blev ett akutsnitt efter 36 timmars konstant värkarbete. Kasper föddes då i v 40+5 och var helt perfekt!
Andra snittet fick jag kriga mig till. Trots tappra försök från personalen på BB så insåg de tillslut att jag inte tänker prova igen. Liam föddes i v 38+2 och även han helt perfekt!
Tredje snittet var som bestämt eftersom att jag redan gjort två tidigare snitt. Viggo föddes i v39+2 och han var också alldeles perfekt. Dock tyckte jag att de satt tiden för snittet väldigt sent. Jag hade gärna sett att han hade fått samma vecka som sin storebror men inte de.

Hur går det till?
Vi har fått tid för inläggning dagen innan snittet ska utföras eftersom att vi har en bit att köra. När vi kommit på bb så har vi fått ett rum som vi ska bo i. När vi suttit där ett tag så blir vi hämtade för att ta en ctg-kurva. Cirka 20 minuter tas ctg-kurvan och i mina fall har det sett bra ut. Sedan har vi fått gå till vårar rum och vänta på barnmorska, operatör och narkosläkare. När alla de har varit inne och pratat om morgondagen så har vi varit fri att göra vad vi vill. Vi har då åkt ner på stan och käkat middag tillsammans för att sedan återvända till bb. När vi har kommit tillbaka har jag tagit “dubbelduschen” och sedan lagt oss och sett film tills vi somnat. På morgonen så har jag tagit samma dusch igen och sedan har de fått sätta nålen och kateter på mig. Samuel har tagit på sig sina gröna kläder och sedan har de kommit och hämtat oss till operation.

När vi väntat på att de gjort i ordning salen har vi pratat och insett att NU är det nära. Sedan åker vi in i ett rum där jag har fått hoppa upp på en brits som rullas in i operationssalen där de lägger bedövningen och förbereder för operationen. Det ska tvättas och grejas innan det är dags för påbörja operationen. Helt plötsligt är ens bebis ute och han skriker direkt, jackpot! Jag får se bebisen innan de går iväg med den en snabbis och sedan får jag ha bebisen liggande mot mig en liten liten stund innan de och pappan går iväg för att väga, mäta och sånt.
Jag hade med mig headsetet för att kunna lyssna på musik medan de skulle sy igen mig eftersom att det tar längre och längre tid för varje snitt som gjorts. Jag hann inte ta fram telefonen och starta musiken innan de var klar. De hade på musik i salen och vi pratade under hela operationen. Jag har känt mig väldigt trygg med alla i salen och de har verkligen tagit väl hand om mig.

När jag är ihopsydd och färdig rullas jag ut i ett nytt rum där jag återigen får byta säng för att sedan rullas vidare till IVA där jag får ligga uppkopplad i ca 1-2 timmar. De tar blodtryck och övervakar en hela tiden. Direkt jag kom in på IVA sa jag att de fick ringa ner Samuel och Viggo för jag behövde inte vila, jag ville träffa min son och min man. De kom väldigt fort och det var fantastisk att ha dem hos mig. Barnmorskan och barnmorskestudenten kollade blödning och känner så att livmodern drar ihop sig som den ska. Tack och lov gjorde den det! När jag hade fått Liam fick jag ligga och massage livmodern själv och det var inte skönt precis då man ska massage ganska hårt. Även barnmorskorna fick då massera för jag tyckte att det var svårt att massera när de gjorde så ont.
När jag kunde röra på båda benen fick vi äntligen komma upp på BB och in å vårt rum. Nu började liksom vår tid tillsammans, utan alla runt omkring. Vi låg och myste med vår nya familjemedlem och försöker lära känna den lilla varelsen. Personalen frågade om vi ville ha vårt “go´fika” men vi valde att avvakta då jag kände att lunch var viktigt att försöka få i sig för att komma igång fort. Jag har varit dödligt rädd att magen ska stanna av så jag åt min lunch, trots att den var sjukt vidrig! Några timmar senare bad vi om att få in fikat och de dröjde inte länge innan de kom in med det. Timmarna går och när kvällspersonalen kommer är det dags för mig att iaf ställa mig upp och gå ett par steg, trots mitt låga blodvärde. Jag ställer mig, med stöd av personalen, och känner ett tryck över ryggen medan jag går några steg. Jag får sätta mig i sängen igen och vi är nöjda allihopa. Jag berättar att jag har ont och får medicin innan jag ska sova. Katetern får sitta kvar då jag inte kan stå och gå utan att svimma.
Smärtskalan på snittet: 3

Morgonen efter operationen, alltså dag 2, tar nattpersonalen katetern innan de går hem och sedan är det bara att stiga upp och gå på toaletten. Jag kände direkt att jag inte kunde hålla mig på benen så jag skyndade mig till toaletten för att ta stöd. När jag var färdig där inne bad jag Samuel finnas nära om jag skulle falla ihop. Jag tog mig till sängen och la mig ner för att lugna huvudet. Hela dagen kämpade jag mot mitt blodvärde och jag bad personalen att ta prov på mig för att veta HUR lågt det var då jag känner min kropp. Redan den här dagen såg jag till att magen var igång, jag ville verkligen inte åka på förstoppning igen. Operatören som det så fint heter kommer in och pratar lite om operationen så att även Samuel ska få höra och att jag ska få en uppdatering då man inte är riktigt hundra fokuserad när man ligger på operationsbordet.
Smärtskalan på snittet: 5

Dag 3 tar de blodvärde och som sämst ligger det på 88, date är alltså inte konstigt att jag känner mig yr och svimfärdig. Jag är fullt medveten om att jag måste röra mig för att återhämta mig fort och jag vill HEM till övriga familjen. Jag går till matsalen alla måltider och använder Viggos lilla “säng” som stöd. Samuel är ett otroligt bra stöd för mig också, han hämtar mat så att jag kan få sitta ner vid bordet istället för att springa runt i köket. När jag ätit så går vi sakta men säkert tillbaka till rummet för att mysa. Eftersom att Viggo nu är över 48 timmar tas PKU-provet och vi vill även att han ska vägas så att vi ser om han går upp i vikt som han ska. Vi blir kvar en natt till då vi inte hann med läkarronden på morgonen och mitt blodvärde inte var toppen. Båda operatörerna var inne hos oss och pratade lite om stödstrumpor, träning och såna saker innan de gav oss ett grattis och lycka till för att sedan lämna oss, där hade jag fått min ok-stämpel, haha!
Smärtskalan på snittet: 4

Äntligen kom dagen som jag har väntat på, dagen då vi får åka hem, dag 4.
Jag stiger upp tidigt och tar en dusch, tar på mig mina egna kläder och börjar packa ihop våra saker. Frukosten intas i matsalen och sedan är det läkarrond, de kollar så att Viggo är i toppskick och sedan fick han OK-stämplen, haha! Nu är det bara att vänta på barnmorskan som ska skriva ut en. Hon kommer in med lite papper och pratar. Jag ber om journalen och den kommer hon med innan hon lånar oss. Jag är officiellt utskriven men tänker äta lunchen innan jag åker. Barnmorskan kommer in med medicinen och sprutorna som jag ska få med mig hem. Det känns helt otroligt att vi ännu en gång tömt rummet för att åka hem med vår nya familjemedlem. Det är lite blandade känslor faktiskt, man kommer så nära personalen så det är lite tråkigt att åka hem. De är helt fantastiska på BB i Lycksele, de får verkligen toppbetyg från oss den här gången..!
Smärtskalan på snittet: 4

Vi passade på att åka förbi apoteket inne på stan och Samuel hämtade ut min medicin innan vi åkte till Kasper som följt sin pappa till Lycksele. Självklart ville han se sin nya lillebror och han var verkligen en stolt storebror. Även fast jag var nyopererad tog jag min stora son i knä och höll om honom hårt innan han lämnade bilen för att gå in på verkstaden.
Resan hem gick otroligt bra trots att ryggen gjorde sig påmind. Konstigt nog kom den värsta värken från diskbråcket tillbaka då Viggo var ute. Under graviditeten har jag inte känt av det lika mycket men NU, ojojoj, det är tur att det finns medicin och att jag inte ammar.

Första dagen hemma brukar vara lugn och ingen försöker tränga sig på. Samuel har tagit hand om hushållet medan jag har fått vila mig i form. Min mamma kom förbi med ett paket blöjor, tvättlappar och blommor. Sedan var hon spekulant på att snusa på Viggo och det fick hon göra. Min mormor kom för att ge mig den där hemska sprutan som ska tas flera dagar, huvva!

Andra dagen hemma, alltså dag 6. Nu tog jag en dusch igen och efter duschen var det dags för doktor Samuel att ta bort förbandet från snittet. Då jag har nedsatt känsel från tidigare snitt är det smått obehagligt och jag har nästan panik innan det är klart. Varför? Jag är rädd att jag ska få ont! Jag har aldrig fått ont egentligen men medan han tar lös det kan det lätt uppfattas som att jag håller på att dö av smärta bara för att jag är så rädd.

Smärta efteråt?
Jag är helt övertygad om att varför jag har ont när jag ska vända mig i sängen, ställer mig upp osv beror till största delen på att jag har så mycket överskottshud och fett på magen. De liksom sliter hela tiden och hänger ner över såret. Jag har fått ligga och hålla upp magen för att lufta såret så att det inte ska bli infekterat och lukta dåligt. Att ha tyg mellan är också väldigt bra men ganska svårt att hitta något som sitter kvar där. Den här gången har såret läkt jättefint och jag har inte haft ont sedan förbandet togs bort, förutom att det sliter pga hänget på magen. Den värsta smärtan är dag 2 och sedan blir det mindre och mindre.

Bindor?
Jag har sökt på nätet om olika bindor som man kan använda då man kommer hem från BB. Bindorna som de har där är mer som blöjor och visst, de behövs första dygnen men sen då? Det funkar ju inte riktig med en vanlig binda alla gånger. När jag fått Kasper blödde jag mycket och länge, då beställde jag faktiskt hem Attends Soft 4 från Hjälpia.
Jag beställde hem likadana när jag väntade Liam för att liksom ha hemma innan vi skulle komma hem från BB.
Nu när Viggo föddes så hade jag kvar från tidigare men eftersom att jag inte blött i närheten av tidigare gånger började jag se mig om efter annat. Jag hittade förlossningsbinda från Natracare på apotea som jag beställde men eftersom att det inte stod hur lång de var eller hur mkt de absorberar beställde jag Maxi natt och Maxi Super också. Jag tycker att de är i tjockaste laget men bredden på dem är faktiskt optimal för min del. De var ju inte så dyra heller så man kan gott prova sig fram. Det är inte så stor skillnad mellan förlossningsbindan och maxi natt förutom längden. Det fanns många olika bindor från Natracare men jag kunde ju inte beställa alla olika så de fick bli dessa tre till att börja med. Om jag beställer några andra så kommer jag att uppdatera.
Förlossningsbindan är ca 27 cm lång
Maxi natt är ca 24 cm lång
Maxi super är ca 22 cm lång

Jag kan även rekommendera att köpa attends från Hjälpia om bindorna från Natracare känns för smal. Jag tror att det är lite av en smaksak det där och framför allt så beror det ju på blödningen. Vissa kvinnor verkar ha klarat sig med en vanlig binda då de kommit hem medan andra har behövt samma bindor som på BB.

Hoppas att detta inlägg kommer att ge svar på lite frågor. Om du har några frågor så tveka inte att höra av dig, jag svarar mer är gärna på frågor och kom ihåg, INGEN fråga är dum.

/Fru Pallin Sjöberg