I morse hade vi de lika mysigt som alla andra mornar och vi fikade i soffan medan vi såg “Leila bakar” idag också :p Minikotten var snabb som blixten att klä sig och säga Hejdå till pappa så vi kom iväg i rätt tid. Väl framme på förskolan hörde vi höga toner av andra småkottar. Liam tittade på barnen som grät och skrek om vart annat, han suckade och det märktes tydligt att detta var ingen bra start för honom.
Jag har svårt att förstå hur barn kan vara så otroligt hysteriska och otröstliga när de lämnas på förskolan. Jag skulle känna att jag misslyckats som mamma. Jag har talat om för mina barn varför de är där och hur roligt de kommer att ha. Någon enstaka gång har mina barn gråtit men då en väldigt kort stund, de släpper de liksom. Idag var det barn som ALLTID gråter och det är svårast för mig att fatta, att barnen liksom år efter år fortsätter gråta VARJE jävla dag!!!
Personalen på förskolan gör det otroligt bra, jag skulle inte fixa helt jävla hysteriska ungar dag efter dag..
Sedan mina barn var jättesmå har jag tränat med att lämna dem hos andra än bara mig och Samuel. Jag vill verkligen att barnen ska kunna känna sig trygg med andra än oss, annars får man PROBLEM.
Igår kom även fler paket hem till oss. Ett paket från Apotea stod på bron och väntade efter jobbet. Eftersom att jag försöker bli fri från allt socker igen så tänkte jag prova L-glutamin. Boken jag läser nu tar upp om just L-glutamin och mct så det är bara att testa.