Igår så hade jag om möjligt en sämre dag än vad måndagen var. Ingen bil startade och jag väntade att mannen i mitt liv skulle komma hem. Vad tror ni händer? Han kommer inte hem utan blir fast i Stockholm till IDAG. Blir jag förvånad, njaaa, inte förvånad men väldigt ledsen och besviken.
Som tur är så har jag fantastiska människor runt mig som ställer upp på olika sätt.
Gerhard som lånar ut bilen, morfar som handlar åt mig, Malin som kommer meb en ros mitt i allt elände och Hanna som kommer med två celsius på kvällen. Jag är otroligt tacksam för alla fina människor som hjälp mig på olika sett. Ni är många som hjälpt mig under veckan och jag kan inte tacka er nog!
I natt sov jag som en klubbad säl och vaknade 05:25 i morse och då var det morgon. Jag ides inte somna om igen utan jag bestämde mig för att stiga upp. Barnen var inte så lättväckt idag men vi hann göra oss i ordning innan Gerhard kom och skjutsade oss till dagis och jobb.
Nu sitter jag på jobbet och inser att jag har fixat detta rätt bra ändå..
Jag har bett om hjälp och fått hjälp.. Att vara billös är inte de värsta, de värsta är att mannen i mitt liv inte är här hos mig när det är som värst! Han är förhoppningsvis på väg hem om några timmar och om jag har riktigt tur kanske jag får se honom efter lunch någon gång. Fika tid kanske?
/-t0kliten
