Idag har det verkligen varit full rulle hela dagen. Jag har knappt hunnit sitta ner och heller inte hunnit svara i telefonen då det ringt, puuuuh!
Nu har jag alldeles nyss fyllt i några papper och skickat iväg till A. Min förhoppning är att denne A ska kunna hjälpa mig med mina problem som vården kallar “psykiska”. Att få höra att provsvaren ser bra ut är ju fantastisk, men att de ska säga att man INBILLAR sig är tamefan övergrepp. Jag överlåter härmed mina problem till de som kan och tro mig, i detta fall är det inte landstinget.
I alla fall så visade siffrorna på papperna väldigt höga i jämförelse med vad jag skulle ha haft vilket tyder på att jag behöver all hjälp jag kan få.
Ikväll när min man kommer hem ska jag visa honom och höra om han anser att jag kryssat i rätt på frågorna. Det är alltid bra att ha någon som ser över ens svar så man lätt kan “dölja” saker för sig själv. Även fast jag VET vilka fel jag gör kan jag ibland tänka att “De var ju inte så farlig, inte räknas de..”. Men nu är det slut med sånt, nu har jag bett om hjälp och det kommer jag att få.
Jag har även pratat med min dietist och förklarat att hennes matplan för mig enbart gjort att jag fallit tillbaka i sockerträsket och matplanen gick inte att hålla efter det. Jag förklarade även att om vi ska kunna samarbeta så MÅSTE hon inse att jag inte kan äta kolhydrater och socker, det ska uteslutas helt och hållet för att jag ska överleva.
Ikväll har vi blivit bjudna på middag till mina morföräldrar, som jag har saknat dem. Man hinner knappt träffas under veckorna men nu är det dags. De kommer att bjuda på kycklingklubbor och mormor OTROLIGT magiska broccoligratäng som jag bara AVGUDAR! Jag börjar nästan dregla när jag tänker på maten! MUMS!
/Fru Pallin Sjöberg
