Strålande sol

Vilken underbar dag det blev, solen skiner och cykelturen till jobbet var så uppfriskande! Det känns skönt att kunna cykla till jobbet på morgonen och vi får väl se hur länge det håller i sig. Det är mindre roligt då det regnar när man ska ha med sig dagisväska, barn och hela faderullan, men det blir ett senare bekymmer.
Min tanke är att cykla hem på lunchen och byta fordon samt förbereda middagen litegrann eftersom att det bara är jag och minikotten hemma ikväll. Jag hade tänkt slänga ihop en broccoligratäng eftersom att både jag och mini älskar broccoli!

Just nu i skrivande stund sitter jag och funderar på hur folk hinner med allt. Jag beundrar er som har tid att vara ifrån er familj för det har inte jag. Eller jag vill verkligen inte spendera min tid på gymmet eller något annat ställe där jag inte är med barnen. Vi har inte så många timmar efter jobb och förskola innan det är kväll och den tiden för mig är så värdefull. Jag tar hellre en promenad till lekparken eller leker ute på gården.
Kalla mig inte lat bara för att jag väljer att spendera dessa timmar med familjen!!

Jag har aldrig varit någon som tränat förutom då jag spelade fotboll och då gick jag grundskola :p Jag har alltid tyckt att träning är tråkigt och det beror till viss del på att när man har vägt så mycket som jag har gjort så är det JOBBIGT att gå till brevlådan och man intalar sig att allt ät tråkigt. Jag vet att jag bör träna men jag har liksom inte hittat något som jag tycker är kul och som jag kan göra hemma. Hade jag ett gym hemma så hade det varit enkelt för då hade jag kunnat träna då barnen somnat.
Jag har faktiskt skött mig med att antingen promenera eller cykla och jag är stolt över mig själv på den punkten.

/Fru Pallin Sjöberg

Kaos i kroppen

Jag kan inte rå för det, jag mår skiiiit just nu. Både psykiskt och fysiskt är det helt åt skogen. Varför? Jo, det beror på att Kasper nyss åkte. Det gör ont i hela själen men jag vet att det går över. Än hur mycket vi diskuterar och bråkar, hur omöjlig han än är så älskar jag honom mer än jag kan beskriva. Han får mig att må bra, vara stark och den jag är, utan honom är jag inte alls lika stark. Jag gåt på lågfart utan min Kasper.

Minikotten är ju hemma och det är väl tur att jag har någon kvar här hemma. Jag älskar rörelse stoj och barnskratt, ja och självklar Samuels skratt också!   

 /Fru Pallin Sjöberg