About the Author

t0kliten

Jag är en småbarnsmamma i mina bästa år. Lever tillsammans med den mest underbara mannen som existerar. Jag fyller 28 år i april och i maj så kommer jag att gifta mig med min drömprins. Mina småkottar blir 2 och 6 år, tänk va tiden går fort. Våra veckodagar fylls av jobb, förskola, matlagning och kaos i hemmet, vi är helt enkelt en vanlig familj med lite extra kärlek!

Huvudvärk from….

Ni vet den där dagen dö ni vaknade med lite huvudvärk som skulle utveckla och hålla i sig resten av din vakna tid? Den har jag idag! Ändå hann vi handla och Samuel fixade lunch, så att jag fick vila, innan han åkte på jobbet.

Jag har försökt planera veckans mat och det har väl gått sisådär. Jag hoppas att alla ska bli nöjda trots att de får hjälpa till en hel del den här veckan.

Vi ska äta Spagetti carbonara, kycklinglasagne och köttfärslimpa. Det är bokade maträtter och övriga får väl mina kära pojkar bestämma.

Jag ligger i sängen och funderar hur jag ska kunna somna. Huvudet dunkar jag det känns som att jag både ska spy och att huvudet ska sprängas. Måtte detta släppa!


/Fru Pallin Sjöberg

I nöd och lust

Någonstans finns de nån som försöker hjälpa en. I morse fick jag sova till 8:30 och min älskade tog upp barnen. Vi hjälptes åt med frukost och fikade tillsammans. Sedan intog jag soffläge i stort sett hela dagen till Samuel åkte på jobbet. Tårarna sprutade och jag kände mig plötsligt både hjälplös och hopplös. Ytterdörren låste jag och la mig i soffan igen.

Barnen är helt otroliga och de märker så tydligt hur jag mår. Liam la sig mot mig och höll om mig när vi skulle se film. Min lilla hjälte!

Middagen fick bli resterna av dagens lunch, pizza. Liam valde att äta en filtallrik och lite pizza och jag, ja jag tog en bit pizza jag med trots att hungern inte infunnit sig. De hjälptes åt att städa ihop leksakerna och sedan borstade vi tänder och gjorde oss redo för sängen. 

Nu ligger barnen i sina sängar och förhoppningsvis sover de. Viggo kände sig otrygg så jag fick ta upp honom och hålla honom ett tag efter att han lagt sig. Det händer inte ofta men jag är inte förvånad att de händer nu. Även han känner nog av att något inte står rätt till.

Jag önskar att jag mådde bra, att jag längtade och kände glädje.. 

Tack Samuel för att du alltid står där, i nöd och lust, precis som vi lovat varandra. 

/Fru Pallin Sjöberg