Jag och Liam har trots slöhet plockat undan, dammsugit, skurat. Vi bestämde oss att ta tjuren vid hornen så vi klädde oss och gick ut till bilen och sopade bort snön och skrapade rutorna. Upptäcker då att en slang är trasig på bilen så jag tänkte att liks så vi varit och handlat specialbeställda semlor till min man så skulle han kunna kolla på felet. Mitt uppe i allt på affären får jag ett sms där det står att de fikar nu. Aja tänkte jag och vi stressade till kassan och lämnade saker som vi inte hunnit få i vagnen. Vi betalade och gick ut till bilen som då åter igen var full av äckelsnö för att det verkar blåsa som mest då vi stiger ut. Vi kör till Samuel och går in på verkstaden där han befinner sig. Där möts vi av allt annat är välkomnande. Jag har nog aldrig under flera år blivit så illa bemött av den jag älskar. Total ignorans och absolut inget trevligt bemötande av övriga heller. Jag och Liam vände vid dörren och jag körde gråtandes därifrån. Det var absolut sista gången! Tips till er andra som satt där och verkligen inte kunde hålla igen eran mun:
Jag hade planerat att bjuda min familj på tjälknöl och hasselbackspotatis men det är inställt. Det finns en gräns för vad jag accepterar och inte. Nu ska jag försöka torka tårarna som inte vill sluta komma och sedan ska jag lägga mig ner och ligga.
/Fru pallin Sjöberg
