About the Author

t0kliten

Jag är en småbarnsmamma i mina bästa år. Lever tillsammans med den mest underbara mannen som existerar. Jag fyller 28 år i april och i maj så kommer jag att gifta mig med min drömprins. Mina småkottar blir 2 och 6 år, tänk va tiden går fort. Våra veckodagar fylls av jobb, förskola, matlagning och kaos i hemmet, vi är helt enkelt en vanlig familj med lite extra kärlek!

Ställa klockan

God morgon allihopa! Bloggen har blivit lidande på sista tiden och jag försöker att hitta en tidpunkt då det passar. Just nu är det lite rörigt då hela huset är en enda röra sedan vi kom hem med Viggo. Det finns inga matlådor men frysarna är fulla, dammet håller på att ta över alla hyllor, köksskåpen är fläckiga, golven är smutsiga men barnen har kul. Någonstans mellan att återställa mitt hem till MITT där jag trivs försöker jag att plugga och ha ett liv också. Det kom sig naturligt att lägga bloggen åt sidan tills jag har kommit in i mitt nya liv.

Nu i veckan är det bara jag och de två minsta på morgonen då Kasper är hos sin pappa och Samuel jobbar. Det betyder att jag kommer till sängs alldeles för sent och att jag då måste ställa väckarklockan för att hitta göra Liam klar för dagis. Han behöver sina 15 tim/veckan på dagis och jag förstår honom. Det är inte roligt att alltid vara hemma med mamma och lillebror. 

   
Viggo växer så det knakar. Sedan han föddes har han verkligen växt ordentligt, snart måste han bromsa tycker jag. Han var 51 cm och vägde 3400 g då han föddes och nu är han 56,7 cm och väger 4660 gram. I tisdags var vi på läkarbesök och allt såg jättebra ut, till och med toppbetyg! Eftersom att jag har flera bsrn sedan tidigare och att han går upp i vikt så slipper jag BVC varje vecka. Nästa besök är inbokat på min födelsedag.

På tal om födelsedag håller jag på att försöka ordna en present åt Samuel som han verkligen vill ha och kommer att ha stor nytta av. Då min ekonomi inte är något att skryta över så håller jag på att samla ihop släkt för att kunna köpa den här grejen. Håll tummarna gör att vi får ihop nog mycket pengar så att det blir möjligt.

/Fru Pallin Sjöberg