t0kliten – med en nolla

Jag minns inte om jag nämde att när jag var hos sjukgymnasten bad hon mig träna. Inte vilken träning som helst utan jag skulle använda appen MammaMage. Jag har tränat varje dag, på riktigt! Varje dag har jag tränat med appen. Jag har lovat mig själv att försöka och än så länge går det kanon. Jag har även fått in lite rutin på att promenera, antingen utomhus med vagnen eller hemma på löpbandet. Jag är nöjd, väldigt nöjd faktiskt! Mitt första delmål är att komma ner till min bröllopsvikt. Det är en bit kvar men jag närmar mig med stormsteg.

Jag har använt mig av lifesum sen den 30:e augusti. På den tiden har jag tappat inte mindre än 3 kilo. Ett par centimeter har också försvunnit här och där. Det känns, syns och hörs! Jag skryter inte, jag peppar mig själv och ni är många som peppar mig att fortsätta.

Nu har jag blivit förkyld och det känns så tungt. Jag har gett mig fn på att inte kasta in handduken så ikväll förberedde jag två wrap så att de bara är att fylla i morgon. Jag tänker inte tillåta ett bakslag just nu! 

Sista tiden har jag bloggat mindre och använt mig av Instagram. Jag resonerar som så att om folk inte orkar se mina bilder så är det lätt att sluta följa! Jag har mer och mer minskat Facebook-användandet och ökat Instagram-användandet då instagram är väldigt mycket mer positivt än Facebook. Jag behöver inget negativt i mitt flöde, det tjänar ingenting till. Jag har ett fantastiskt bra liv med underbara barn, en man som jag avgudar, fantastiska släktingar och vänner som är stjärnor, vad mer kan man önska sig?

Jag är så grymt lycklig och det retar otroligt många. Att jag dessutom är positiv verkar vara förödande gör vissa. Tänk vilka vändningar som kommer i livet, det är så fantastiskt. Trots att min man är på upptäcksfärd så ligger jag här hemma i vår gigantiska 210 cm säng och njuter av att jag är en del av allt vi har tillsammans. Om några timmar är det morgon och få ska vi morgonmysa i sängen innan vi stiger upp, de lovade barnen innan de la sig.

/Fru Pallin Sjöberg

Idag döptes min brorsdotter. Ett väldigt fint och minnesvärt dop. Gabriel, min brorson var helt magiskt stilig och som alltid då vi ses får jag den kärleken jag behöver! Det var hemskt roligt att träffa alla nya människor men framför allt min farmor och hennes Roland, pappa och Anna-Carin. Det är alltför sällan vi ses, tyvärr. Våra vägar går helt enkelt åt olika håll här i världen, vi prioriterar olika och gör olika. Hur som helst var det jättekul att få vara med och både jag och barnen hade väldigt trevligt. Tyvärr kunde inte min äldsta kille hänga med då han jobbade med sin pappa. Vi blev båda lite ledsna men vi har banan inne, det blir inte alltid som man vill och det är bara att acceptera läget och göra de bästa av situationen. Jag fick då träffa honom och all kärlek som han ger skulle man kunna döda för !

Jag och minstingarna åkte hem efter dopet. Min rygg klarar inte att köra så långt och sedan sitta så mycket. När benen domnar bort och värken tar över vill man bars dö. Jag fick skruva på mig och började ringa runt till folk för att få något att tänka på. Sedan sjöng jag och Liam resten av vägen.

När vi kom hem ville Liam ha gröt till middag och de fick han. Min bästa vän Malin kom hit med ägg då jag inte kunde ta mig till affären med barnen. Vi drack en kopp kaffe och pratade lite innan hon cyklade hem igen. Jag stökade undan, gav Viggo mat och skurade nedervåningen medan Liam myste framför tvn. När hans program var slut borstade vi tänder och sa Godnatt. 

Jag lagade min onepiece, sydde ett nytt nappband och lagade middag till mig själv. Jag passade även på att ta medicin men det verkar inte som att de vill hjälpa. Jag hoppas att värken gett med sig i morgon så at jag kan leva ett drägligt liv.

Just nu saknar jag min man, den snyggaste och mest kärleksfulla mannen jag träffat. Jag har aldrig kunnat drömma om att just jag skulle charma mig till honom. Han gör mig inte bara hel, han ger mig självförtroende och livslust.

/Fru Pallin Sjöberg