t0kliten – med en nolla

Visst är det väldigt viktigt att kunna kommunicera. Jag pratar dagligen med mina barn om hur viktigt det är att kunna prata med andra. Jag försöker lära mina barn vad som är rätt och fel, det gör väl de flesta av oss. Det kanske inte är alla gånger vi riktigt får budskapet att nå hela vägen fram men vi ger väl inte upp? Vi måste upprepa vissa saker gång på gång för att det ska fastna. Det gäller ju faktiskt inte bara barn, även vi vuxna är mer eller mindre mottagliga.

I mitt senaste blogginlägg tog jag upp några saker som gjort mig både arg och ledsen. Det är saker som pågått i alla tider och alltför många barn har haft tråkiga tankar och känslor inför detta. Det är väl på tiden att vi tänker tillbaka på vår egen uppväxt. Hur kändes det att vara tuffast i klassen? Klassens clown? Klassens enstöring? Klassens sämsta i idrott? Klassens bästa i engelska? Klassens utfrysta? Klassens populäraste? Vem mådde bäst? Jag vill påstå att alla har någon gång haft känslan att “ingen vill vara med mig” och “vad är det för fel på mig”.

Jag försöker lära mina barn att alla är lika mycket värd vare sig de är 2 år eller 80 år, har ljust hår eller mörkt hår, blå ögon eller bruna ögon, fattig eller rik, stor eller liten. Det spelar liksom ingen roll! Alla har känslor, vissa kan tala om dem, andra inte. Jag är glad att mina söner talar om sina känslor, för mig är det väldigt viktigt! Jag får en liten inblick i deras underbara små hjärnor. Tänk vilka fina små individer vi har bland oss, som vi ska lära massor av saker. De lär sig inte bara av vad vi säger åt dem utan mest av vad vi gör. Ibland får jag skämmas när jag hör hur de låter när de brinner av för dem, gissa vem de låter som?

Det jag försöker komma fram till är att våra barn föddes som oskyldiga varelser och det är vi som skapar den de blir.

Jag vill även passa på att tacka er föräldrar som har hört av sig ang de tidigare blogginlägget. Det har varit skönt att prata med er och höra att ni är på samma linje som jag är. Vi vill inte att någon ska bli utanför och förhoppningsvis så ska ingen bli det heller. 

Jag hoppas att om mitt barn gör fel så finns det en vuxen människa som vågar säga ifrån och förklara hur man kan göra saker annorlunda. Vi måste liksom hjälpas åt när våra små är och hälsar på hos varandra. Hos oss är alla välkomna och har vi inte tid för besök så berättar vi de.

Jag vill också nämna att sakerna som togs upp i inlägget inte bara hände under helgen. Det är sånt som hände under en längre period. 

/Fru Pallin Sjöberg

Jag har länge funderat vad som händer i vårt avlånga land. Nu har även min 7-åring ställt frågor till mig som jag inte riktigt vet hur jag ska besvara.

Mamma, varför får inte min kompis leka med mig? Tycker inte dennes föräldrar om mig? Är jag så hemsk?

Mamma, varför får nästan aldrig jag komma på någons kalas?

Jag kan säga att mammahjärtat gick sönder, helt och hållet. Dock börjar pojken att svara på sina frågor. Bland annat att varför kompisen inte fick vara och leka med honom kunde bero på att familjen skulle ha kvällsmys eller kanske skulle bort. Att han inte blir bjuden på kalas har han däremot inget svar på. Jag försöker förklara så pedagogiskt som möjligt, att de kanske är så att de glömt bort att bjuda dig, att de inte får bjuda hur många som helst osv. 

Jag har insett att många föräldrar stoppar sina barn från att umgås med vissa barn pga att de inte gillar barnet eller föräldern. Jag tycker att det är hemskt tråkigt att vuxna ser till att frysa ut barnens kompisar på de viset. Det är vi föräldrar som lär barnen hur man fryser ut varandra! Fy skäms på er som sysslar med sånt.

Jag vet precis vad min son går igenom för hela min uppväxt såg ut sådär. Hur ska jag trösta? Ska jag säga att de kommer att gå över när han blir äldre? Att han kommer att bli stark som person? Att bara gilla läget? Eller vad tycker ni?

Jag anser att om några föräldrar har problem med mig eller min son så kan man vara så jävla rak och ärlig och ta det med MIG. Då har iaf jag chansen att hjälpa min son och styra honom vidare istället för att han ska gå omkring och tro att folk tycker illa om honom, när det kanske handlar om mig.

Jag har varit i kontakt med några föräldrar ang detta. De berörda har jag lyft detta med men även ett par “oskyldiga” föräldrar har kontaktat mig.