Midsommarafton 2017

Midsommaraftonstradition har precis fått sig en liten törn. Så många tårar jag fällt idag och sådan sorg. Jag har känt mig så ensam, trots att jag har haft två av barnen hemma och att Samuel kom hem till middagen. Detta år blev midsommarafton ingen högtid för oss. Vi åt vanlig middag, lite efterrätt och sedan cyklade vi och hämtade toalettpapper och sedan cyklade vi hem igen. Barnen fick hårdbrödmackor till kvällsfika och när de lagt sig tog vi oss en dusch och sedan gick vi och la oss. 

I morgon när jag och barnen vaknar är Samuel på jobbet och vi ska försöka tömma så mycket av kök och hall som möjligt då de kommer hit och byter golv nästa vecka. Förhoppningsvis spöregnar det I morgon!!

/Fru Pallin Sjöberg

Saknad

Ikväll blev jag och kidsen bjudna på middag hos min mormor och morfar. De bjöd på friterad kyckling och strips, så sjukt gott! Barnen åt hos hästar och även jag. Vi fick till och med en jättegod äppelpaj och vaniljsås till efterrätt. Helt magiskt att slippa laga mat varje dag och så mysigt att få vara med dem. Jag har ju som växt upp med dem så de känns ju som att komma “hem”! Det blev ett snabbt avslut då Kasper skulle till sin pappa så vi sprang hem och packade och sedan gick vi tillbaka en stund tills det var dags för Kasper att åka iväg. Jag och småkottarna gick också hem och de fick ta en snabbdusch innan de la sig och sov. Jag hade ingen energi eller lust att leka eller göra något ikväll så de blev perfekt.

Ibland, eller rätt ofta, kan jag komma på mig själv att sakna mitt riktiga jag. Den jag är nu trivs jag inte med alls. Jag kan till och med lägga mig och sova när barnen lägger sig, bara för att jag är trött på hon som tagit över mig.

Ikväll behövde jag verkligen få prata med någon vuxen och som tur var kom Malin över. Det var välbehövligt att få sitta i soffan med en kopp te och bara surra. Tusen tack Malin, du är guld värd!

Hela förra veckan hade jag min man hemma, eller ja, nästan iaf. Vi fick mycket gjort och det kändes skönt att inte behöva sköta allt själv nu när jag har de som jag har de. Jag är så lyckligt lottad som har Samuel, han liksom lyfter mig ur mitt svarta hål och försöker hålla mig därifrån.

Jag älskar dessa killar så otroligt mycket, det går inte att beskriva i ord!

/Fru Pallin Sjöberg