Någonstans finns de nån som försöker hjälpa en. I morse fick jag sova till 8:30 och min älskade tog upp barnen. Vi hjälptes åt med frukost och fikade tillsammans. Sedan intog jag soffläge i stort sett hela dagen till Samuel åkte på jobbet. Tårarna sprutade och jag kände mig plötsligt både hjälplös och hopplös. Ytterdörren låste jag och la mig i soffan igen.
Barnen är helt otroliga och de märker så tydligt hur jag mår. Liam la sig mot mig och höll om mig när vi skulle se film. Min lilla hjälte!
Middagen fick bli resterna av dagens lunch, pizza. Liam valde att äta en filtallrik och lite pizza och jag, ja jag tog en bit pizza jag med trots att hungern inte infunnit sig. De hjälptes åt att städa ihop leksakerna och sedan borstade vi tänder och gjorde oss redo för sängen. 
Nu ligger barnen i sina sängar och förhoppningsvis sover de. Viggo kände sig otrygg så jag fick ta upp honom och hålla honom ett tag efter att han lagt sig. Det händer inte ofta men jag är inte förvånad att de händer nu. Även han känner nog av att något inte står rätt till.
Jag önskar att jag mådde bra, att jag längtade och kände glädje..
Tack Samuel för att du alltid står där, i nöd och lust, precis som vi lovat varandra. 
/Fru Pallin Sjöberg