Jag har varit hemma mer än ett år nu och tankarna och känslorna har varit många. Jag umgås inte med så många nu för tiden men jag har väldigt trevligt med de jag umgås med. Något jag blir väldigt ledsen och besviken över är allt jävla spel kring folk. Om jag frågar om vi ska ses tex så kan svaret bli, vi får se, en annan dag, jag hör av mig, jo de vore kul nån dag. Varför i hela friden svarar man så när man inte vill ses, när man liksom inte känner att man ens vill träffas och umgås? Det är så vidrigt ofint att ljuga folk rakt upp i ansiktet. Jag uppskattar ärliga människor, folk som kan svara precis som de tycker, de är värdefullt för mig.

Jag har varit tyst en längre period och det är bara för att jag är helt slut. Jag ligger mest hemma i soffan, leker med kidsen, lagar mat eller handlar. Folk har varit så sjuk på sista tiden så jag håller mig och mina barn hemma och undviker större samlingar, än om de skulle vara fantastiskt trevligt att träffa andra föräldralediga. Jag orkar inte med att barnen ska ligga sjuk jämt. Det räcker som vi haft de, feber hit å feber dit, usch!

Nu siktar vi framåt på en fantastisk vecka med kanske lite skoter, klämmackor, skidåkning och lite mer friskluft än vi fått tidigare i vinter!

/Fru Pallin Sjöberg