Idag döptes min brorsdotter. Ett väldigt fint och minnesvärt dop. Gabriel, min brorson var helt magiskt stilig och som alltid då vi ses får jag den kärleken jag behöver! Det var hemskt roligt att träffa alla nya människor men framför allt min farmor och hennes Roland, pappa och Anna-Carin. Det är alltför sällan vi ses, tyvärr. Våra vägar går helt enkelt åt olika håll här i världen, vi prioriterar olika och gör olika. Hur som helst var det jättekul att få vara med och både jag och barnen hade väldigt trevligt. Tyvärr kunde inte min äldsta kille hänga med då han jobbade med sin pappa. Vi blev båda lite ledsna men vi har banan inne, det blir inte alltid som man vill och det är bara att acceptera läget och göra de bästa av situationen. Jag fick då träffa honom och all kärlek som han ger skulle man kunna döda för !

Jag och minstingarna åkte hem efter dopet. Min rygg klarar inte att köra så långt och sedan sitta så mycket. När benen domnar bort och värken tar över vill man bars dö. Jag fick skruva på mig och började ringa runt till folk för att få något att tänka på. Sedan sjöng jag och Liam resten av vägen.

När vi kom hem ville Liam ha gröt till middag och de fick han. Min bästa vän Malin kom hit med ägg då jag inte kunde ta mig till affären med barnen. Vi drack en kopp kaffe och pratade lite innan hon cyklade hem igen. Jag stökade undan, gav Viggo mat och skurade nedervåningen medan Liam myste framför tvn. När hans program var slut borstade vi tänder och sa Godnatt. 

Jag lagade min onepiece, sydde ett nytt nappband och lagade middag till mig själv. Jag passade även på att ta medicin men det verkar inte som att de vill hjälpa. Jag hoppas att värken gett med sig i morgon så at jag kan leva ett drägligt liv.

Just nu saknar jag min man, den snyggaste och mest kärleksfulla mannen jag träffat. Jag har aldrig kunnat drömma om att just jag skulle charma mig till honom. Han gör mig inte bara hel, han ger mig självförtroende och livslust.

/Fru Pallin Sjöberg