Jag minns åren som om de vore igår. Vi satt för de mesta i ett av grupprummen utanför klassrummet och arbetade, snackade skit och hade sjukt kul. Redan i högstadiet var du otroligt smart, påhittig, rättvis, rolig, hjälpsam och fantastisk snäll. Vi började kalla dig professorn och var helt övertygad att du skulle komma långt här i livet. Högstadietiden passerade och några år efter höll vi kontakten men tillslut hördes vi alltför sällan och sågs heller inte så ofta mer än då våra vägar korsades. De sista åren hördes vi mest via sociala medier och jag har verkligen fått skratta åt dina tokiga texter och dina idéer. Jag kommer att minnas dig som den roliga, filuriga och varma killen som jag en gång i tiden kände mycket väl. Jag kommer alltid att minnas våra sjuka samtal, lärorika lektioner och vår vänskap. Jag kommer alltid att minnas ditt skratt och din glöd i blicken när du pratade om saker som jag inte alls fattade något av. 

Tack Stefan för tiden vi fick med dig, du hade mer än gärna fått stanna minst 70 år till innan det hade varit dags för dig. Mina tankar finns hos din familj och dina närmsta vänner. Vila i frid underbara Stefan, Du är för evigt saknad! ❤️

/Fru Pallin Sjöberg