Igår gick jag sönder! Det är sjukt längesedan kroppen gav upp och skrek som igår. Trots de kämpade jag ytterligare några timmar till men när vi hade varit på innebandy med Kasper gick det inte längre. Jag släpade mig till bilen och när vi kom hem fick jag krypa fram för de gjorde så sjukligt ont. Min man platsade mig i soffan där jag inte stannade länge.

Vi fick även igenom hur vi ska ta ut vår ledighet på Viggo. Nu är det klart med planeringen här hemma. Jag ska ner på jobbet och lägga fram vad vi kommit fram till och höra vad de säger. Sedan ska jag vidare till Ing-Lis med pappershögarna som jag har. Resten av dagen kommer nog att tillbringas i sängen och soffan för att inte gå sönder ännu mer.

/Fru Pallin Sjöberg

Idag var det sista besöket hos barnmorskan. Allt såg bra ut och Liam fick följa med för första gången. Han fick höra på Viggos hjärtljud och han tyckte nog att det var rätt intressant. vi fick även information om nya regler på BB.  

 Det är på gott och ont men mest gott faktiskt. Viggo kommer att då träffa sina syskon på hemmaplan har vi beslutat. Det känns onödigt att min mormor och morfar ska köra barnen till Lycksele utan att de får följa med in. Det kommer att bli hur bra som helst! De som vill träffa oss och Viggo är välkommen till Rengatan 22 då vi kommit hem.

Ikväll fick jag hem min efterlängtade son Kasper. Trots att vi träffats flera gånger under “pappaveckan” gör det hemskt ont att vara utan honom nu. Ju närmare Viggos födsel desto sämre samvete får jag. Jag ska liksom säga “Hejdå” till mina barn i flera dagar för att deras lillebror ska komma till världen. Mina älskade barn! Hur ska jag klara mig utan dem i flera dygn?! Det återstår att se.

Jag hoppas att vi får eget rum så att Samuel kan vara hos mig och Viggo hela tiden. Annars är risken stor att jag åker hem direkt. Infektionsrädslan har hängt över mig sedan Kasper föddes. Jag håller tummarna för att jag klarar mig från infektion den här gången också.

Småkottarna ligger i min säng och sover. De hade så mysig lek innan kvällsfikat och frågade vid fikat om de båda fick somna i min säng tillsammans. Absolut, när de kommer så fint överens kan jag inte säga nej. I morgon är första dagen för Liam på dagis på flera veckor pga sjukdom. Vi får se hur länge han kommer att orka vara där. Han orkar inte lika länge som före han blev sjuk. Jag hade tänkt passa på att söka åt bebiskläder, kanske plugga men framför allt VILA.

/Fru Pallin Sjöberg