Äntligen är barnen samlade hos mig! Det bubblar i hela kroppen när vi blir återförenade varannan vecka. Barnen retar gallfeber på varandra men samtidigt njuter de för fullt. Första kvällen är alltid värsta kvällen, de liksom måste få retas. Så länge se småretas och busar ingriper inte jag, de brukar lösa det mesta själv.

Nu sitter jag i soffan och försöker se tv men jag haf så många planer att jag knappt förstår vad jag tittar på ;) I veckan kommer garaget att bli vinterfärdigt och Samuel kommer att få hem sin julklapp. Jag gillar ordning och reda och därför köpte jag såna här verktygsvagnar till Samuel i julklapp. Nu jävlar ska garaget vara snyggt och prydligt, precis som jag vill ha det! Nästa projekt blir lilla hallen och den ska baske mig vara klar innan veckans slut.

 Tänk då härligt att få öppna en låda och se att verktygen verkligen ligger där och inte utspritt i hela garaget?! Jag längtar verkligen!

Barnen sover sött och deras små snarkningar är verkligen ljuv musik. De är sådan lycka att få vara mamma åt dessa två gossar. Jag skulle aldrig byta bort dem mot något eller någon annan i världen. De ger mig en otrolig livsglädje och för att inte tala om energin somnade ger. I morgon hoppas jag att vi kan ta en omgång med något sällskapsspel som vi köpt till barnen. Lägga bort telefonerna, stänga av tvn och bara sitta och umgås som förr, det är verkligen nyttigt!

  
/Fru Pallin Sjöberg

Jag har varit med om något som jag verkligen inte accepterar. Att man behandlar barn olika och slutar att “se” ett barn pga av dess förälder som denna gången var jag. Att sitta och se hur någon annan behandlar 2 av 3 barn bra och sedan se hur denne behandlar de sista barnet som luft var otroligt ledsamt. Jag ändrade syn på denna människa idag. Nu mer ser jag denna människa som en skitstövel och jag förstår inte hur denne kan sov gott om nätterna. Liam som blev behandlad som luft gick fram till denne och frågade snällt “Kan du hjälpa mig?” medan denne vänder sig bort och låtsas som ingenting. Jag blev vansinnig inombords och vänder mig senare mot mitt barn som står där och tittar, varpå jag säger “Men jag kan hjälpa dig lilla vän”. Aldrig trodde jag att man kunde tycka så illa om en annan människa så att man behandlar dess barn som luft. FYFAN för dig säger jag bara, må du brinna i helvetet!
Det är sällan jag blir så arg men nu rann det verkligen över! Jag kan säga det högt och tydligt att jag inte anser att denne ska vara i närheten av andras barn då man inte kan bete sig. DU som gjorde detta kan ju bara tänka dig hur dina barn skulle känna om någon gjorde så mot dina barn. En sak ska du ha jävligt klart för dig att sådär gör man inte, man behandlar inte barn illa för att man inte tycker om en eller båda föräldrarna. Du visade hur omogen du är och vilken idiot du är. Du gjorde det mot fel barn och jag hoppas att du inte gör det mot fler. Jag är så jävla arg så jag vet inte vars jag ska ta vägen. Det är helt oacceptabelt och jag har till och med gråtit för mina barn ikväll. Jag hoppas att Kasper slipper bli behandlad så och att Liam aldrig mer behöver uppleva att inte “finnas”. Du är den största skitstöveln som gått i ett par skor och du har visat ditt sanna jag. Jag hoppas att dina barn växer upp och blir 100 gånger bättre än dig för de är dem värda.

  
Hur kan behandla den här varelsen så illa? En helt oskyldig liten kille full av kärlek. Jag har och kommer att fortsätta uppfostra mina barn att se alla med samma ögon, alla är lika mycke värd och man ska aldrig behandla någon illa.

Jag ber om ursäkt till er som nu läser min blogg, den var inte positiv och långt ifrån välskriven men full av känslor.

/Fru Pallin Sjöberg