Den här helgen har inte varit lik någon annan helg på länge. Den har till största delen bestått av garagehäng då min lillebror har försökt få igång sin bil. I torsdags började dem och igårkväll åkte han hem för att sedan jobba en vecka innan han återvänder hit igen. Min bror och J har jobbat på riktigt bra och det har blivit långa dagar för dem i garaget.
Jag och Liam skjutsade Patrik på garaget och åkte sedan till Malin och Tova på lördagmorgon för att planera upp dagen. Vi åkte iväg till Blattnicksele för att vara på Finuldagen strax efter klockan 12. Barnen fick baka chokladbollar med Malins hjälp och sedan gick vi vidare till filmvisningen och där tog de varsin popcornpåse. Vi mötte upp Kasper och Stefan så vi fikade tillsammans och sedan när barnen var less åkte vi hem till Sorsele. Jag körde hem Kaspers fina ihopsnickrade garage och sedan åkte jag hem. Jag la mig i soffan bredvid Liam en stund innan Samuel kom hem och sedan åkte vi till garaget. Vi beställde även dit middag och jag är så sjukt ner i sockerträsket igen och jag vet faktiskt inte när jag ska orka ta tag i de där. Liam har varit gudomlig att ha på garaget. Han har petat lite här och där och inte varit gnällig. Faktiskt är han rätt duktig på att inte vara i vägen också. Även gårdagen spenderades i garaget i många timmar och med snabbmat. Blah!

Just nu har jag ingen energi att bota mig själv och det är väl då inte konstigt heller. Så mycket skit som är i kroppen, IGEN! Jag har möten var och varannan dag och snart ska jag börja plugga också. Då kanske jag kommer att ordna upp kosten, det är i alla fall min förhoppning!  Jag längtar tills jag har gjort bort alla möten och slutat se alla problem. Jag vet att jag ska inrikta mig på lösningarna istället men just nu är det inte så enkelt.

Jag är hymlar inte med att jag fallit tillbaka. Varför gör jag inte de? Jo, därför att om jag ljuger för er så ljuger jag för mig själv. Jag skäms sjukt mycket att erkänna att jag inte kan hålla mig till min egen livsstil som jag vill leva efter. Detta är mitt sätt att visa att alla kan falla tillbaka olika fort och hårt. Den här gången ska jag fånga upp det i tid, jag måste, för mig själv och för min familj.

 “Löften du ger dig själv är lika viktiga som de du ger till andra”

/Fru Pallin Sjöberg