Igår hade jag ett telefonmöte klockan 17:00. Min man tajmade in middagen perfekt för båda kottarna satt vi dukat bord och började äta klockan 17:00. Jag satte mig i sovrummet och ringde nervöst upp A. Det var ett väldigt givande samtal men fruktansvärt sorgset. Jag grät inombords och ju längre in i samtalet vi kom desto otydligare blev min handstil. Efter samtalet var det min tur att äta, jag åt med god aptit och satt förväntansfullt och väntade på mailet som A skulle skicka.
När jag hade ätit klart kom mailet och där stod det massor med nyttigt men absolut inte det jag ville läsa.
Jag har accepterat att jag är sjuk och att jag ska ta itu med min sjukdom. Första steget till mitt tillfrisknande är A, det är hon som ska hjälpa mig att överleva. Jag har sorg, väldigt mycket sorg men samtidigt känner jag en lättnad. Sorgen kommer inte att vara speciellt länge, det vet jag, men just nu är den otroligt påtaglig. Jag kommer att gå en kur, den gröna kuren och det innebär att jag inte kommer att käka mejerier under 3 veckor till 3 månader. Det är min stora sorg, OSTFRI i flera månader. Jag grät igår och jag lutade mig mot min man som pussade mig i pannan och tröstade mig. Eftersom att jag har sådan sorg så kommer jag att ta farväl av min älskade mat i veckan och köra igång kuren när jag fått ihop vad jag ska äta. Jag är helt nollan vad de gäller maten, för mig är det bara sorg. Som tur är har jag min man som stöttar mig till 100% och han är villig att hjälpa mig bli frisk. Jag måste liksom reparera min kropp annars går inte detta. Jag kommer att behöva äta vitaminer och skippa allt vad sötningsmedel heter. Det kommer att vara tufft men i slutändan är det värt varje tår som jag har fällt. Osten kommer inte att vara ute ur mitt liv mer än dessa 3 månader vilket jag är väldigt tacksam över. Däremot kan det vara väldigt nyttigt för mig att hitta andra saker att äta än ost när jag blir sugen.
Det här är bara en LITEN del i mitt tillfrisknande.

Det finns så otroligt många där ute som har samma sjukdom som mig, de som inte kan unna sig en viss veckodag eller en liten bit. Alla människor är olika. Min man kan äta en bit av en chokladkaka, lite ur en påse chips, dricka ett glas dricka eller äta lite lösviktsgodis, det kan inte jag. Jag måste äta upp ALLT! När mitt sug kommer vill jag äta ALLT, jag skulle kunna äta upp en hel godisaffär. Ni som inte har sjukdomen har svårt att förstå oss som bär den. Men jag säger det igen, det går att jämföra alla beroenden, socker, mat, alkohol, droger, sex och träning, ja och även många fler.

Idag ska jag lyxa till det och äta på hotellet. Där serveras fläsk idag och det är något som jag ska äta. Tänk så lyxigt…!

/Fru Pallin Sjöberg