Jag kan inte rå för det, jag mår skiiiit just nu. Både psykiskt och fysiskt är det helt åt skogen. Varför? Jo, det beror på att Kasper nyss åkte. Det gör ont i hela själen men jag vet att det går över. Än hur mycket vi diskuterar och bråkar, hur omöjlig han än är så älskar jag honom mer än jag kan beskriva. Han får mig att må bra, vara stark och den jag är, utan honom är jag inte alls lika stark. Jag gåt på lågfart utan min Kasper.
Minikotten är ju hemma och det är väl tur att jag har någon kvar här hemma. Jag älskar rörelse stoj och barnskratt, ja och självklar Samuels skratt också!
/Fru Pallin Sjöberg