Igår lyxade jag till det och åt lunch på hotellet. Där serverades viltfärsbiffar och svampsås som smakade gudomligt! Vi har ett fantastiskt hotell med otroligt god mat, jag har nog aldrig varit missnöjd när jag har ätit där!
Efter att ha käkat lunch hämtade jag bilen som stod på garaget på upptining och sedan återvände jag till jobbet. När jag hade kommit tillbaka ringde en god vän och undrade om det fanns några skoterskor att låna och det har vi absolut. Jag bad Samuel komma med skorna ner på jobbet. P, det är en av mina bästa vänner någonsin. Trots att vi inte hörs eller ses så ofta så har han och hans flickvän en väldigt stor plats i mitt hjärta. Allt känns så naturligt och man kan vara sig själv med dem. Samuel och P pratade skotrar och annat när Malin kom förbi och vi gick in och drack lite kaffe. Men som vanligt när jag får besök så kommer ALLA kunder, bussar, telefonen ringer och jag hinner knappt säga hej till dem som är här. Ingen av dem tar illa upp då de vet att jag är på jobbet och att det oftast är såhär. När alla hade åkt så var det lugnt igen, trist!

När jag kom hem från jobbet igår så fick jag massa kramar av mina barn och jag bytte om medan Samuel fixade maten. Jag fick inte ens vara i köket medan han gjorde maten ;) Jag och barnen la oss i sängen och pratade om hur dagen hade varit och vad de hade gjort. Liam sa mest “Nä” men det är ändå viktigt att prata med de små liven.
Samuel ropade att maten var klar så vi fick sätta oss vid bordet och vänta på våra tallrikar som han ville servera. Han hade stekt älgkött och gjort blomkålsmos till mig, vilken klippa han är! Maten smakade fantastiskt och vi åt alla mer än vi borde ha gjort. Jag blev proppmätt och ångrade det bittert efteråt.
Bara för att maten är god behöver man inte trycka i sig allt, knepet är att sluta när man inte känner hungern, då kan man äta samma goda mat igen. Jag kan många knep för att gå ner i vikt, men ibland är det som att jag glömmer bort dem. Det är viktigt att påminna sig själv om vilka knep som verkligen fungerar för en själv.
Therese kom och drack kaffe och surrade med oss ett tag efter att vi hade ätit.

Barnen var helt slut så vi myste ner oss i soffan och såg julkalendern innan det var dags att fika och gå i säng. Jag passade på att rensa ur skåpen i köket litegrann nu såhär innan jul. Jag måste packa upp porslin som är packat i kartonger eftersom att vi hade tänkt flytta tidigare. Vilket dubbelgöra! Eftersom att jag har rätt ont i ryggen så orkar jag inte så mycket på kvällarna och jag är glad att Samuel är hemma ett par dagar till för annars skulle jag inte hinna.
Samuel är verkligen bäst, det bara är så. Det går liksom inte att beskriva hur lycklig jag är som har honom.

Igår fick jag ett väldigt intressant och efterlängtat mail. Det är på många många sidor och det finns massor att tänka på i dessa texter. Jag ser verkligen fram emot alla dagar jag har framför mig, även de dagar som inte kommer att visa sig vara bra. De dagar som man bara vill hoppa över, lägga sig ner och dö, dessa dagar behövs också! Vem vore jag annars? Allt som händer har format mig till den jag är idag och det är jag tacksam över. Jag ångar nog ingenting faktiskt, jag är ju inte mer än människa. Någonting som jag har börjat med är ju att jobba med mig själv, det är inte heller så enkelt alla gånger. Man kan jobba med sig själv på olika sätt. Jag håller på att förändra vissa saker, finslipa lite här och lite där men samtidigt vill jag inte förlora mig själv. Ni vet ju att maten har varit den största biten som jag har tagit itu med och se hur bra jag mår idag?!

Jag har rensar bort personer i min omgivning som inte ge mig något, såna som bara tar energi har jag inget utbyte av. Jag håller mig till de personer som kan konsten att ge och ta. Visst kan det kännas tråkigt ibland att inte ha de där timmeslånga samtalen med just den här människan, men det går över. Både du och jag mår bra utan varandra, varför kämpa emot de?
Bara för att man inte pratar, umgås eller så längre betyder inte det att vänskapen har gått över till hat. Den har bara blivit en bekantskap…

Igår var jag hos min fina Lisa och hon fixade huvudet på mig igen. Denna gång åkte det mycket hår och det hade jag nästan räknat med, tyvärr. Vi har kollat lite bilder på olika frisyrer inför bröllopet och jag hoppas att Lisa hittar MIN frisyr. Hon känner nämligen mig och mitt hår bättre är jag själv ;)
Som vanligt är jag supernöjd när jag går därifrån och när jag kom hem fick jag massor med kärlek och fina ord!

När jag satt hos Lisa slog tanken mig att det här med lcfh, 5:2 och 16:8 är något som bara kommer naturligt efter ett tag. Jag har märkt att vissa dagar är jag inte hungrig alls, varför ska jag äta innan jag är hungrig?
Min kropp vet bäst och jag har börjat lyssna! Är jag superhungrig då jag vaknar, ja då äter jag, men om jag inte är hungrig förrän det är middag så äter jag inte förrän dess. Dags att börja lyssna på kroppen tror jag!
Jag är i alla fall sjukligt nöjd över min viktnedgång och jag vill tacka er alla runt omkring mig som peppat mig på olika sätt, ni är guld värda!

/-t0kliten