Skillnaden på lycka och lycka

Jag har i många år kämpat med mig själv på olika plan. Jag har varit lycklig många gånger och i längre perioder, trodde jag i alla fall. Det var egentligen inte förrän jag träffade Samuel jag förstod att det här är lycka! Jag har som varit i förstadiet till lycka större delen av mitt liv förutom när mina barn har fötts då. Känslan som jag har idag är otrolig och jag önskade att alla kunde få känna den här lyckan. Självklart har jag och Samuel svackor men ofta beror det på yttre faktorer så som stress, pengar och annat som man kan styra över om man bara vill. Jag kan tycka att jag och Samuel utvecklas väldigt mycket och hela tiden vilket gör mig ännu lyckligare. Vi har alltid något att prata om och jag hoppas att det inte kommer en dag då vi inte har något alls att prata om.

Jag har många gånger mått riktigt dåligt och varit på botten flera gånger innan jag träffade Samuel. På mina resor upp från botten har jag lärt mig mycket, väldigt mycket. Egentligen är det inte förrän något händer mina nära och kära jag egentligen förstår hur klok jag är och hur mycket jag varit med om. Allt som jag kämpat för har skapat den jag är idag och jag är otroligt tacksam att jag har haft folk omkring mig som har funnits där när det har varit jobbigt. Det är i jobbiga situationer som man verkligen ser vilka som är ens riktiga vänner, de som öppnar upp sig själv och sitt hem för en, de är ens riktiga vänner.

Jag får ofta lyssna på mina nära och käras problem och på något sätt så verkar jag komma med kloka svar relativt ofta. Eftersom att jag själv är lugn och inte påverkas negativt av att någon annan mår riktigt dåligt så kan jag hålla mig lugn. Jag blir inte sådär arg och elak som jag skulle ha blivit om det vad jag som hade problemen. Visst kan jag känna medlidande men det är inget som gör att jag går ner mig i deras problem. De kommer ju till mig för att de litar på mig och att de känner sig trygg. Ibland behöver jag inte ge råd eller något, jag behöver bara sitta och lyssna. Sånt kan jag känna av, för ibland vill inte folk få råd, de vill bara kräkas ut allt utan att någon ska diskutera om saken.

Något som jag lärt mig under åren är att INGEN ska sparka på mig när jag redan ligger, jag har kraften att säga emot och sätta stopp. Jag har själv varit specialist i manipulation och INGEN kan manipulera mig så att jag bara sitter i ett hörn och känner mig som ett offer. Jag blir vansinnig när man se folk som gör illa sina nära och kära för att “vinna”. De vinner inget! De förlorar kärleken de hade kunnat få. Det är en sjukdom att göra så, tro mig för jag vet. Jag har själv varit sån så jag vet mycket väl vad jag pratar om. Tyvärr så kommer den hårdaste smällen den dagen man vaknar upp och inser hur mycket man har förstört och hur många man har sårat genom åren. Däremot är smällen välbehövlig och man kan börja bygga upp förtroende för folk igen och visa att man är en bättre människa än så.

Jag har förlorat många pga mitt fruktansvärda beteende som jag har haft. Jag har verkligen sårat många i min omgivning utan att ens vetat om det. Eftersom att min enda känsla var ilska kunde jag varken känna sorg eller glädje, hur skulle jag då veta hur andra kände?

Jag är så fantastisk lycklig över att ha mina nära och kära runt mig. Jag har visat att jag är värd deras kärlek och de har visat att de är värd min kärlek, det är precis så det ska vara.

/-t0kliten

Idétorka och konsten att gå ur sig själv

Jag har verkligen haft idétorka ett tag. Jag vet inte vad jag ska skriva riktig och det är väl ett bevis på att jag är trött, less, orkeslös och superstressad. Det är mycket som händer runt omkring mig och ibland skulle jag bara vilja “ta semester” från mitt liv, bara en stund.. Jag har genom året lärt mig att i alltför jobbiga situationer, stiga ur min egen kropp och ställa mig på sidan av och kolla på mig själv med andra ögon. Det är väldigt nyttigt måste jag säga! Igår gjorde jag det efter att barnen hade lagt sig och det tog inte mer än 5 minuter så kände och visste jag vad jag behövde. Det är verkligen fantastiskt skönt att kunna göra så.

Jag gick ut i förrådet till min sambo och började röja. Det blev många sopsäckar med kläder och annat brännbart. Troligtvis blir det många fler innan jag är färdig. Man behöver inte överflödigt med grejer!
Jag har valt att spara på barnkläder, till och med sånt som jag hade som liten. Det är kanske överkurs men på något sätt så finns de minnen i mina kläder. Det väcker minnen som jag inte visste att jag hade och det är också nyttigt!
hur som helst så höll vi oss i förrådet i ca 1 timme innan vi tog kväll. Då var klockan strax innan 20, wow! Vi brukar i regel inte komma i säng förrän efter 23 om vi har påbörjat ett projekt.
Eftersom att vi ska bygga om kök, hall och byta plats på tvättstugan i januari-februari så känns det jättebra att bastun snart är tom och att man kan börja ta ner väggen snart. Våran tvättstuga kommer inte att bli stor, heller inte liten, men mycket mycket bättre än den nuvarande. Jag HATAR att tvättstugan är en passage mellan huset och garaget, det är ju helt vansinnigt att bygga så. Den ska i alla fall flyttas till vårat andra duschutrymme och bastun, jag hatar att basta och vi har ännu inte bastat på flera år och då kommer det inte att hända heller.

I gårkväll skämde min älskade bort mig igen, han hämtade barnen på dagis, åkte hem och började med middagen direkt. Vi fick älgkött och vitkål med olika såser och persiljesmör. Barnen som inte gillar vitkål fick pulvermos vilket jag inte alls gillar, men när barnen ÄLSKA pulvermos och hatar riktigt mos, vad ska man göra. Mat måste de ha och tyvärr blev det pulvermos för deras del. Även fast jag vill så kan jag inte förändra världen eller synen som folk har på mat. Jag har förändrat mig själv och min syn, det är jag nöjd med! Barnen kommer att lära sig äta saker med åren och jag tvingar inte mina barn att äta blomkålsmos om de inte gillar det. Jag växte upp med fiskpinnar och pulvermos, än idag lever jag och jag tror inte att det är moset som var min största bov heller.

Snart är det JUL! Jag längtar verkligen, i helgen ska vi pynta granen hemma, hänga upp de sista julsakerna och packa fram porslinet. Det blir en hemmahelg tillsammans och det kommer att bli underbart! Jag har funderat på att julbaka men kommit fram till att jag inte ska det! Varför ska jag baka något när jag inte känner något behov av att äta det? Ska jag baka mindre onyttigt till andra bara för att ha något på bordet? Nä, jag tänker inte göra det. Jag tänker inte baka något annat onyttig heller. Möjligtvis att jag ska göra ischoklad, men det blir inte mycket för jag vet vad som händer..
Jag oroar mig inte för julen heller för jag tror någonstans att jag har bestämt mig. Varje dag som går är det lättare att leva, sockermonstret visar sig inte lika mycket. Jag trodde faktiskt att det skulle bli värre än vad det blev efter vårat julbord i lördags. Eftersom att alkoholen innehåller en hel del socker så trodde jag verkligen att jag skulle må PISS i veckan, men icket. Söndag-Tisdag var värst men nu känns det otroligt bra.
Vågen visar fortfarande 77 kg och jag är så lycklig! Mitt nya delmål är att väga mindre än Samuel på bröllopet, tror ni att jag klarar det? Det är inte många kilo som skiljer längre.

Nu ska jag ta mig i kragen och gå ut på lastbryggan och skotta bort all snö innan alla kommer hit och har fredagsfika :)

winter1.png

 

/-t0kliten