Igår vad en helt vanlig dag! Hade BVC och socmöte på förmiddagen som gick superbra. Vi åt tjälknöl och potatisgratäng till lunch innan hjärtat åkte iväg på jobbet. Jag hämtade Kasper på dagis och lämnade honom hos Ninni medan jag drack kaffe och surrade med Malin och Tova innan Malins möte. Efter det så åkte jag hem till Ninni och åt middag och sedan for vi hem.
Jag la isäng Kasper, gav Liam mat och satt i soffan och såg tv. Jag bestämde mig för att tömma torktumlaren och sedan fylla den igen, då kom den mest jävulska smärta jag någonsin känt!
Tillslut ringde jag mormor och hon kom över och tog hand om barnen medan morfar skjutsade mig på sjukan.
Väl på sjukan kröp jag in och de tog lite prover på mig medan jag vred mig i plågor! Jag fick tala med en jourläkare i Storuman och sedan fick jag morfin innan ambulansen kom och hämtade mig. Sjukan fick ringa Samuels jobb och även till mormor så att de fick veta att jag åkte med ambulans till lycksele. Dock så kände jag INGENTING efter att jag fått morfin och som jag trodde så hade jag ingen värk när vi väl var framme!
Vi gled in på akuten och jag fick rum 1, direkt läkaren kom in bad jag om stt få gå på toa och när jag masade mig ut till toan mötte jag min älskade som hade lämnat jobbet och kört till Lycksele för min skull…! Gissa om jag blev lycklig, bara det gjorde att jag mådde bättre.
Eftersom att jag inte hade ont var det svårt att undersöka mig så de stack mig i fingret, tryckte mig på magen och lyssnade på hjärtat å lungor. Sen fick vi typ åka därifrån, värt?!
Vi kom hem just innan klockan 3 i morse och mormor satt då vaken här hos oss. Hon gick hem och vi la oss och sov, det kändes som lite sömn och jag är rädd heeeela tiden att jag ska få sådär ont igen, de vill ja verkligen inte. Har aldrig varit med om sådan smärta förr, hugaligen!

Nog om detta, liten Liam växer så de knakar och storebror Kasper är så snäll och hjälpsam hela tiden :) Åhh va ja älskar mina barn!! Ja och även min Samuel, han är bara bäst!

Puss å hej, jag längtar efter dig!