Mina tidigare graviditeter har jag inte känt rörelser såhär tidigt. Den här lilla kottisen kan verkligen kicka hårt och redan i v 17 kunde både jag och Samuel känna rörelser. Om denna lilla kottis kommer att fortsätta såhär vette rackarn och jag kommer att kunna stå upp! Även fast det är vansinnigt otrevligt och att de gör ont så är det samtidigt väldigt mysigt. Om man inte varit gravid så kan man inte förstå känslan. Tänk att jag bär på min tredje kottis. Vi är snart 6 stycken i vår familj och hur mysigt är inte det? 

Jag har nu bokat tid för könsultraljud i Umeå i november. Då hade vi även tänkt göra bort julklappshandligen till kottisarna. Jag längtar otroligt mycket efter att få veta, den här gången känns det som ett måste. Det är så mycket som underlättar då man vet. Jag känner inte att jag vill ha någon överraskning på förlossningen utan jag tar den överraskningen när vi ska på ultraljudet. Vi kommer då att köpa film och bilder så att barnen kan känna sig mer delaktig och att de får se vad vi får se.

  
/Fru Pallin Sjöberg