Hej på er!
Mitt hjärta klagar på att jag aldrig uppdaterar, det stämmer. Veckorna då han är hemma lägger jag ner väldigt lite tid på bloggen, jag anser att jag kan lägga all tid på barnen och Samuel istället för att blogga då jag liks har dem hemma! Bloggen bryr jag mig egentligen bara om för att hjärtat ska få sig lite läsning när han har jobbat eller ska fara till jobbet. Det är mitt sätt att uppdatera honom och er andra på mitt liv. Jag sitter ju ändå på jobbet från 7-15 och sedan 17-18 måndag till tosdag och fredagar jobbar jag 7-16, det innebär ju att det kan hinna hända en hel del på den tiden.
Nu ska jag försöka dra det som har hänt på sista tiden, även fast jag knappt minns vad jag gjorde i morse.. :p
Jag har varit hos ett medium, riktigt intressant må jag säga. Jag sticker inte under stolen med att jag tror på sånt, absolut inte. Jag har alltid trott på sånt och kommer alltid att göra det. Kalla min galen om ni vill men jag tror på mitt och ni tror på erat, okej?
Hon började med att berätta om hu mitt liv hade varit och sedan hur det var, efter att de var klart så berättade hos hur det skulle bli i framtiden och jag fick chans att ställa frågor. Mitt test var att se om hon kunde berätta i detalj om hur mitt liv hade varit och hur det var, det gjorde hon. Jag förstod då att henne kan ja lita på. Dock så har jag inte listat ut vem av mina hon kom i kontakt med men de ska jag ta reda på. Jag fick svar på många frågor och vissa saker som jag inte skulle fråga om ens berättade hon för mig, det är bara att hålla tummarna! ;) Jag fick tips om mitt och Samuels förhållande också, så länge vi bara kommunicerar så kommer vi att hålla ihop, banden mellan oss är så otroligt starka. HUUUUUR BRA KÄNDES DE TROR NI?! ÅÅÅh, fantastiskt trevligt måste jag säga. Det viktigaste är komminikationen faktiskt, utan kommunikation så kommer man inte långt. Samuel är min, bara min och honom vill jag behålla i all tid och evighet :)

Jag har hunnit vara hos min bästa Sofie och håll kroppen lite riktad, dock går de inte att göra som förr och det är väl väldigt otur. Men men, hon gör så gott hon kan med mig och det är väl bra. Jag kan ju iaf vrida på huvudet och gå ordentligt när jag kommer därifrån. Bokade in en ny tid i slutet av februari för annars lär jag väl inte kunna jobba alls. Ser inte ut som att jag kan sluta jobba den 28:e april utan det verkar bli i mars nån gång, eller april, vafan vet jag? Just nu är jag rätt less, jag kan inte sitta eller stå längre stunder för att det värker som fan då. Rätt jobbiga arbetstider då, joatt! Men det är bara att härda! Alvedon endast i nödfall och då menar jag NÖDFALL. Tycker inte att det är lämpligt att trycka i mig medicin i onödan, speciellt inte när jag har en bebis i magen. Jag har börjat bli riktigt trött igen, det är svårt att hålla sig vaken hela dagarna och kvällen.
Man blir verkligen bortskämd på helgen då vi är hemma allihopa. Samuel han gör allt och jag kan ta en powernap närsomhelst, han är världsmästarbäst jämt, helt otroligt vilken kille!

Samuel har för övrigt gått och skaffat sig en Ski-doo eller som han själv säger, VI har skaffat en Ski-doo. Den där Yamahan e ett minne blott, den hann inte ens läggas ut på blocket så blev den såld. Max tur killen har! Hur ofta händer det att man får sälja både bil och skoter inom några dagar? Det är rätt sjukt men fantastiskt trevligt! Vi sålde även den silvriga bmwn så nu äger vi bara passaten och den svarta bmwn, VÅRAN bil, det känns ovant. Jag provar igen, VÅRA bilar, våran, våra våran, ja det är ju så, det är VÅRA grejer, eller? Ahh, det blir nog bra tillslut! :P

I fredags efter jobbet så kom jag hem och Samuel hade lagat mat till oss, vi kastade i oss maten, fick en till skoter hemlevererad på gården och sedan begav vi oss mot Hoting för att lämna bmwn på rep sedan julafton. Kl 20 var vi framme och då var det bara för mig att hoppa in i Samuels bil där barnen satt och sov. Han hade tydligen inte haft sällskap speciellt länge innan båda barnen somnade. På hemvägen stannade vi av i Villis och köpte kaffe och semla till mig och kaffe och korv till Samuel. Pusskalas innan semlan skulle tryckas eftersom att Samuel e allergisk mot mandelmassan.
Gissa om man var mör i kroppen då vi kom hem? JOATT! Jag bar i Kasper, gav honom medicin, bytte kläder på honom och sedan stoppade jag isäng honom. Han låg och tittade rakt ut i tomma intet och jag la mig bredvid och somnade med Samuel på en sidan och Kasper på andra sidan. Jag älskar det, tills jag vaknar upp och har jävligt ont i kroppen och behöver hela sängen själv, då äre inte roligt, mysigt eller nått annat. För de mesta kan jag lägga mig i en position som gör att det inte värker så förbannat mycket att jag kan somna om igen. Det är inte lika lätt att vara gravid den här gången, allt är helt annorlunda och jag tror att kroppen kommer att gå sönder, jag känner mig jättetrasig, blä!

I lördags skulle vi ut med barnen på skoter, vad visar termometern då? Jo, typ -20 grader. Vi bestämde oss för att åka ner på järnhandeln och köpa nya huvor och ett par nya skoterglasögon till mig som jag skulle få av morfar. Min älskade Samuel kollade in Airoh-hjälmarna och frågade om han skulle va jävlig, “Javisst sa ja, alla andra har ju de, jag är van”. Men inte de, han sa att han inte behövde nån ny hjälm och frågade om han skulle köpa en hjälm åt mig, IDIOTISKT nog tackade jag ännu en gång nej till hans generösa erbjudande. Sist var i Sundsvall då vi gick förbi en skoaffär och han sa “Ska jag köpa de där skorna åt dig?” och mitt spontana svar var “Nä!!” Ibland skulle jag vilja ge mig en smäll på käften, att jag aldrig kan ta emot något utan att säga Nej, Varför, Äru inte klok osv? Ja, jag ångrar mig varje gång, jag tänker på skorna som jag nekade till, typ varje dag dessutom. Den gången åkte jag hem från Sundsvall helt utan ett par nya skor och det mår jag dåligt över än idag. Hjälmen hakar jag upp mig på hela tiden nu också, jävla jag!
Det är som med fälgarna som mitt älskade hjärta köpte åt mig, där frågade han inte, han beställde dem bara och då kunde ja inte säga nej. Jag vill inte att han ska lägga pengar på onödiga saker åt mig, samtidigt som de inte är onödiga men ändå. Pengar som han kan lägga på sig själv, göra nått kul, köpa nått till sig själv istället. Jag verkar säkert jävligt otacksam men det är inte så jag vill framstå. Jag blir glad för att få en saftflaska, chokladbit eller något annat som han kommer hem med. Det behöver inte kosta multum för attjag ska bli glad och nöjd. Jag behöver kärlek och det får jag i mängder av Samuel, otroligt mycket, mer än ni någonsin kan förstå!
I alla fall så for vi ut på en skotertur med barnen, dock bara 1 timme för de var kallt och de tyckte även barnen att det var. När vi kom hem så sprang Kasper fram till kaminen och värmde sig där en stund innan det var dax för lek :) Fullt fart på barnen hela dagen! Kasper däckade i mitt knä i soffan just efter klockan sju på kvällen, Verner käkade lördagsgodis och höll sig vaken till just innan halv nio innan han slumrade till mot Samuel. Vi låg som en hög i soffhörnet på soffan en stund innan jag kände att kroppen blev stelare och stelare, då masade ja mig upp och gick och la Kasper i sängen.
Jag och Samuel hade bestämt oss för att se filmen P.S i love you. Jag vet inte hur länge jag var vaken, men den där jävla reklamen sabbar ju allt, jag hatar reklam och somnar automatiskt. Nu när man inte röker längre så kan jag sällan hålla mig vaken en hel film på en kanal med reklam. Som sagt, vi somnade i soffan och jag kan meddela att när jag steg upp var nacken STEL! Snabbt borsta tänderna och sedan hoppade vi i säng och sov till typ kl 6 då Kasper och Verner hade nån diskussion i sitt rum. Efter en stund kom Kasper in till oss och la sig hos mig och myste, efter ca 30 min så steg han upp och gick på toa och jag gick och hjälpte honom. Strax därpå steg Samuel upp och vi hade soffhäng en stund och väntade på att temperaturen skulle bli bättre.. Eftersom att vi steg upp tidigt hann vi med mycket under dagen, vi hann leka, se tv, äta, baka, fika och ha en supermysig söndag tillsammans. Semlorna blev goda men tro mig, nästa gång så ska jag göra klart mandelmassagrejerna innan jag gör nått annat. Fy så rörigt det blev att ha mandelmassa i köket så Samuel e allergisk. Var dödligt rädd att ja missade nån flisa mandelmassa nånstans men än så länge lever han :)

Nu sitter jag och längtar efter mitt hjärta, vill att han ska komma hit och hålla om mig! Känner mig jätteensam och myssjuk.
Saknar dig massor Samuel, helt sjukt mycket!

Puss å hej, jag älskar verkligen dig!