Här om kvällen hade jag ett samtal med min man, ett samtal som handlar om blivande föräldrar. Nu när jag är gravid surfar man ju runt lite extra på mammasidor och så. Jag kom in på en tråd där det diskuterades kön. Jag började läsa och inom loppet av 1 minut grät jag. Det var otroligt smärtsamt att läsa om bla den här kvinnan som önskade sig en son men bara fick döttrar. Hon ville inte ha sina döttrar, det fanns ingen kärlek till dem.
Ju mer jag läste desto mer grät jag. Hennes önskan var att få en son, och här sitter jag med två söner, en tredje på väg och en bonusson. Jag älskar dem allihopa lika mycket och ingenting i världen skulle få mig att sluta älska dem bara för att de är pojkar. Jag förstår samtidigt hennes känsla, att önska sig någon men aldrig få de man önskar sig.
Jag insåg då också att det finns många som tror att jag och Samuel skaffar barn är för att få en flicka. Då kan jag meddela att det inte är hela sanningen. Självklart vill vi ha en liten flicka någon gång, jag tror att de flesta vill ha båda könen. Alla får inte den möjligheten och det vet jag inte om vi får heller men man kan ju i alla fall hoppas.
Men tillbaka till kvinnan som inte kände något för sina döttrar, hon fick inte läsa några fina ord alls på den sidan där de var skrivit. Andra vuxna människor spred sitt hat till henne och då grät jag ännu mer. Är det ingen som förstår hennes känsla?
Det är inte säkert att den här kvinnan kommer att känna något för en son om hon skulle få en, det vet ingen. Hon kanske lider av någon sjukdom som inte syns och jag är övertygad om att hon inte mår bra över att inte känna något till sina döttrar. Det fanns även en annan kvinna som fått en son och ville ha en till men vågade inte skaffa fler barn för hon var rädd att få en flicka som hon inte ville ha. Det finns alla sorters människor där ute och jag dömer ingen av dem. Jag vet bara att jag är så vansinnigt lycklig över att ha fått mina pojkar och att det är en till pojke på väg. Vårt liv kommer inte att vändas upp och ner för att det kommer något helt nytt som ska ha andra kläder, leksaker och allt folk ska bli som gamar.
Jag är övertygad om att OM vi skulle få en flicka skulle det var som en liten apa i bur och det vill jag inte. Det vill jag inte med några av mina barn och därför har jag och min man tagit massor av beslut. Många kommer att bli “förkrossade” den dagen men inte jag, heller inte barnen. Jag tänker leva mitt liv med mina barn, nära och kära som visar att de finns på olika vis. Jag behöver inte skitsnackare, de som behandlar barnen olika eller gamar i mitt liv. Ni kommer att bli varse en dag…

Den lilla krabaten som gömmer sig i min mage har nog fått sitt namn redan. Ett otroligt vackert namn och båda barnen har godkänt det och kallar honom för de. De tycker också att han ska komma ut nu men vi har tillsammans bestämt att han ska få växa lite till först. Han är verkligen efterlängtad våran lilla krabat.

/Fru Pallin Sjöberg