Ska vi kalla det äventyr eller tortyr?
Igår levde jag i tortyr och idag hoppade jag på ett äventyr. I morse då klockan ringde hade jag två småkottar i sängen. Jag ville verkligen inte stiga upp då det är otroligt mysigt att ha dem där. Jag låg och bara andades i sängen med mina små och de laddade mig med energi, till slut var jag redo. Jag steg upp och smög in i vardagsrummet och strök min man på kinden och sa “God morgon”. Han hade smitit dit någon timma innan då det blev trångt i sängen. Jag gick sedan vidare till köket och gjorde kaffe och medan de bryggdes så gjorde jag i ordning min lunch.
Laxfilé, rödlök, majonnäs och creme fraiche som jag rörde ihop med lite salt och svartpeppar. Till de kommer jag även att äta ägg och avokado.
När jag hade rört ihop lunchen så passade jag på att ta fram och göra en ordentlig frukost bestående av mozzarellaost och hallon.

Hittills är jag vansinnigt nöjd med mig själv och direkt suger kommer så är jag redo att bekämpa de med vatten och ägg. Det bästa av allt är ändå att veta att min man stöttar mig till 100%, han har fattat att jag har en sjukdom som jag kommer att få kämpa med resten av mitt liv. Men jag ser det inte som något hemskt, jag ser det som ett livslångt äventyr! Håller ni inte med mig?

/Fru Pallin Sjöberg